De förförde bli förförare

Lärjungen fortfor: Varför jag och många haft så svårt att bli riktigt kristna, är väl därför att vi härstamma allt för direkt från hedningar. Vi voro icke acklimatiserade, buro på vilda drifter, och vårt kött var för rått att tåla försakelse och tryck. 

Vi uppfostrades också i apteorien, där vi lärde oss att mänskan tillhörde zoologien och icke antropologien, att den fysiska process för själens regeneration, som kallasomvändelsen från det onda, var neurasteni och botades med varma bad eller bromkalium; då veterinärer sutto som professorer i filosofi och införde zoologi som tvångsämne i prästexamen och Herrans tjänare fingo lära sig att religionen var en kvarleva från tertiärtiden, att djuren voro mer religiösa än människan, och att människan skapat Gud. 

Vår ungdoms förförare lärde oss att Jesu liv var en slipprig roman, att bibelns lära om Kristus gick ut på att han var en framstående galileisk man, och slutligen att övermänniskan var banditen, för vilken allt var tillåtet mot de andra, bara han kunde konstatera falskt alibi och det saknades vittnen. Det var en fasans tid som påminde om romerska käjsartiden, och liksom denna bebådade han också kristendomens ankomst. 

Vi, de förförde, blevo sedan förförare, men tackom Gud att ingen skada skett. Allt tjänar, och vi få tjäna som avskräckande exempel, alltid något. 

(August Strindberg)