De förförde bli förförare

Lärjungen fortfor: Varför jag och många haft
så svårt att bli riktigt kristna, är väl därför att vi
härstamma allt för direkt från hedningar. Vi voro
icke acklimatiserade, buro på vilda drifter, och vårt
kött var för rått att tåla försakelse och tryck. Vi
uppfostrades också i apteorien, där vi lärde oss att
mänskan tillhörde zoologien och icke antropologien, att den
fysiska process för själens regeneration, som kallas
omvändelsen från det onda, var neurasteni och botades
med varma bad eller bromkalium; då veterinärer sutto
som professorer i filosofi och införde zoologi som
tvångsämne i prästexamen och Herrans tjänare fingo
lära sig att religionen var en kvarleva från tertiärtiden,
att djuren voro mer religiösa än människan, och att
människan skapat Gud. Vår ungdoms förförare lärde
oss att Jesu liv var en slipprig roman, att bibelns lära
om Kristus gick ut på att han var en framstående
galileisk man, och slutligen att övermänniskan var
banditen, för vilken allt var tillåtet mot de andra, bara han
kunde konstatera falskt alibi och det saknades vittnen.
Det var en fasans tid som påminde om romerska
käjsartiden, och liksom denna bebådade han också
kristendomens ankomst. Vi, de förförde, blevo sedan
förförare, men tackom Gud att ingen skada skett.
Allt tjänar, och vi få tjäna som avskräckande exempel,
alltid något.
(August Strindberg)