tisdag 7 februari 2012

Tron är störst

Läseriet är ett penitenstillstånd,
vilket människor med själisk snygghetskänsla bruka gå
igenom såsom ett renande bad. Det är således intet
hyckleri som Dyngherrens barn inbilla sig. Dem som
är sträng mot sig själv, förefaller lätt elak för de
oförstående, och den som lidit ut för sina ondskor känner
sig fri från det förflutna, vilken känsla av de otrogna
kallas egenrättfärdighet. En penitentiarie når aldrig
upp till det fullkomliga utan faller oupphörligt
tillbaka i köttets begär, detta ådrager honom lätt ett
anseende som skenhelig. Luther insåg snart
omöjligheten att få gärningarne i höjd med tron, därför
stannade han vid tron och lät gärningarne ryka, stödjande
sig på Pauli förträffliga lösning av det disharmoniska
ackordet: »Så tjänar jag nu Guds lag med anden,
men syndens lag med köttet.»

Tron, hoppet och kärleken, det är religionens
väsen och kärna, med gärningarne blir det alltid
därefter, oftast bakefter. Men det finns läsare som stanna
i penitenstillståndet och få lätt ett sken av att vilja taga
himlen i förskott; det kan man icke förtänka dem, och
det kan äga hemliga grunder som vi icke känna och
aldrig få veta.

Sokrates angav kännemärkena på en människa
till skillnad från djuret sålunda: blygsel och
rättskänsla; Kristus tillade barmhärtighet.

(August Strindberg)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar