Hedniska inbillningar

Läraren talade: Religioner äro regioner,
begränsade områden, territorier, ringar, syndsäckar, där var
och en anser sig som medelpunkt. Nyhedningarne
sitta i sin lilla säck, som har en förmåga att synas
dock, och när de icke se annat än hedningar, inbilla
de sig att kristendomen är på upphällningen eller
redan slut. Och likafullt står den i flor som aldrig
förr, och allting tjänar evangelium, med eller mot
sin vilja. Hedningarne dra fram nya vapen ur
ruinhögar och tempelbibliotek, de stänga kyrkorna och
därmed föra de kristendomen ut i livet in i familjerna,
och när de göra livet bittert för de kristna, vända dessa
sig ifrån det sura och söka det friska. Missionärerna,
som nyss betraktades med löje, upptäckas nu av de
stora upptäcktsresande överallt i öknar och
ödemarker, där de stiftat oaser av mänsklighet och
barmhärtighet, där den utplundrade vandraren kan
vila sitt uttröttade huvud i ro, säker på att ha råkat en
hederlig människa. Den som vill veta hur
kristendomen verkar på en avgudadyrkare bör läsa »Ur en
japans dagbok», eller »Huru jag blev kristen» av Kanso
Utschimura. De som predika den glada hedendomen
kunna där få se hur söndersliten en polyteist lever i
tvivel och kval, kastad mellan de många gudarnes
motsägande bud, 80 millioner gudars.

(August Strindberg)