Swedenborg fann aldrig någon
motsägelse mellan vetenskapen och religionen, ty han
genomskådade harmonien i alltet, det lägres
motsvarighet i det övre, enheten i motsättningarna, och
liksom Pythagoras skådade han lagstiftaren i lagarne,
upphovsmannen i verket, Gud i naturen, historien och
människolivet. Den modärna dekadensvetenskapen,
som dock fått mikroskopet och teleskopet, ser
ingenting men iakttager bara blåsor och snärtar, fläckar
och streckar, och när den gör slutledningar, äro de
bara dumma eller falska.
Newton, Leibnitz, Kepler, Swedenborg, Linné, de
största, voro fromma, gudfruktiga män; Newton skrev
också en utläggning av Apokalypsen, och Kepler var
mystiker i ordets sannaste bemärkelse. Hans mystik
ledde honom till upptäckten för lagarne för planeternas
banor. Ödmjuka och renhjärtade fingo de skåda Gud,
under det våra dekadenter bara fingo se en apa
uppvaktad av mikroskopisk ohyra. Att vår vetenskap råkat
i disharmoni med Gud, bevisar att den är
pervers och inspirerad av Dyngherren.
(August Strindberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar