Att älska människan för Guds skull

Att älska människan för Guds skull - det är den mest förnäma och avvikande känsla som hittills uppnåtts bland människor. Att kärleken till människan utan någon sorts baktanke som helgar den bara lägger ytterligare ett drag av dumhet och djuriskhet till alla de andra, att böjelsen för detta slag av människokärlek först måste undfå sin måttstock, sin kvalitet, sitt saltkorn och sitt stoft av ambra av en högre böjelse - vilken människa det nu än var som första gången kände och "upplevde" detta, hur mycket hennes tunga än måste ha snubblat i sina försök att uttrycka en sådan ömtålighet, så må vi bevara henne i helgd och vördnad som den människa som hittills nått högst i sin flykt och varit skönast i sin vilsenhet.

Friedrich Nietzsche