Tron är störst

Läseriet är ett penitenstillstånd,
vilket människor med själisk snygghetskänsla bruka gå
igenom såsom ett renande bad. Det är således intet
hyckleri som Dyngherrens barn inbilla sig. Dem som
är sträng mot sig själv, förefaller lätt elak för de
oförstående, och den som lidit ut för sina ondskor känner
sig fri från det förflutna, vilken känsla av de otrogna
kallas egenrättfärdighet. En penitentiarie når aldrig
upp till det fullkomliga utan faller oupphörligt
tillbaka i köttets begär, detta ådrager honom lätt ett
anseende som skenhelig. Luther insåg snart
omöjligheten att få gärningarne i höjd med tron, därför
stannade han vid tron och lät gärningarne ryka, stödjande
sig på Pauli förträffliga lösning av det disharmoniska
ackordet: »Så tjänar jag nu Guds lag med anden,
men syndens lag med köttet.»

Tron, hoppet och kärleken, det är religionens
väsen och kärna, med gärningarne blir det alltid
därefter, oftast bakefter. Men det finns läsare som stanna
i penitenstillståndet och få lätt ett sken av att vilja taga
himlen i förskott; det kan man icke förtänka dem, och
det kan äga hemliga grunder som vi icke känna och
aldrig få veta.

Sokrates angav kännemärkena på en människa
till skillnad från djuret sålunda: blygsel och
rättskänsla; Kristus tillade barmhärtighet.

(August Strindberg)

Perversa vetenskapen

Swedenborg fann aldrig någon
motsägelse mellan vetenskapen och religionen, ty han
genomskådade harmonien i alltet, det lägres
motsvarighet i det övre, enheten i motsättningarna, och
liksom Pythagoras skådade han lagstiftaren i lagarne,
upphovsmannen i verket, Gud i naturen, historien och
människolivet. Den modärna dekadensvetenskapen,
som dock fått mikroskopet och teleskopet, ser
ingenting men iakttager bara blåsor och snärtar, fläckar
och streckar, och när den gör slutledningar, äro de
bara dumma eller falska.

Newton, Leibnitz, Kepler, Swedenborg, Linné, de
största, voro fromma, gudfruktiga män; Newton skrev
också en utläggning av Apokalypsen, och Kepler var
mystiker i ordets sannaste bemärkelse. Hans mystik
ledde honom till upptäckten för lagarne för planeternas
banor. Ödmjuka och renhjärtade fingo de skåda Gud,
under det våra dekadenter bara fingo se en apa
uppvaktad av mikroskopisk ohyra. Att vår vetenskap råkat
i disharmoni med Gud, bevisar att den är
pervers och inspirerad av Dyngherren.
(August Strindberg)