Över begäret till ett odödligt namn

Berömmelsen efter döden är som doften av en blomma då den har burits ut ur rummet. Eller som oset av ett släckt ljus.

Olle Holmberg

Sömnlöshet

Natten stöter bort mig från sina knän. Vad har du här att göra, frågar den. Upp och fjäska och jäkta och håll tal; pyssla med dina känslor, din penningpåse och din bokstavsmaskin! Hos mig får endast de stilla själarna rum, de ödmjuka.

Till en väggbonad för berömda män

"Vad fel du tänkt, vad du i ondska vill,
vad dumt du drömt, kan ej av tiden härjas.
Det är en skörd som undan honom bärgas.
Den hör historikernas rike till."

Olle Holmberg

Ädelstenen

I orden "jag fattig syndig människa", om i allvar erfarna, bär också den dummaste kristna ett ljus av ädelsten inom sig som långt i värde övergår allt världslighetens väsen och dess pösande släkt.

Olle Holmberg

Ironien

Ironien är andrahands, men dumheten, fromheten, snillet, sanningen och det ömma hjärtat är ursprungliga: de kan leva utan ironien men ironien inte utan dem.

Olle Holmberg

Världsförsoningen

"Försoning, försonlighet, inte vrede, inte vedergällning! Inte döma, framför allt inte döma!"

Sa tjuven till domaren.

Olle Holmberg

Spöktimmen och självkännedomen

Klockan tolv på natten, när det är mörkt, är spöktimmen. Då kommer Självkännedomen tassande.

Olle Holmberg

Hat och kärlek

Håll envist, broder, nästan kär!
Hat är ett helvetes besvär.

Olle Holmberg

Det transitiva syndandet

Att verbet "synda" är intransitivt, inte har objekt, har illa, illa vållat missförstånd i världen. Men syndandet har alltid objekt. Synden har ett föremål. Man syndar mot, "besyndar" någon. Många samvetskval har grammatikerna ställt till genom att inte berätta det.

Olle Holmberg

Nykterhet

Fy! - Förrädaren, defaitisten, den fega och lismande uslingen: nykter vid de berusades gille!

Olle Holmberg

Litterär dialog

"Hur kan du, som inte tror på skaldens gud, tycka om hans fromma psalmer?" "Och hur kan du, som inte är förälskad i hans hjärtas dam, vara så förtjust i hans kärleksvers?"

Olle Holmberg

Elakhet och blygsamhet

Somliga blir elaka av blygsamhet: de tror inte att ett slag som kommer från så obetydliga människor som de är, kan träffa hårt.

Olle Holmberg

Humanitärt kontrakt

"Du är min domare, och jag är din. Låt oss besticka varandra!"

Olle Holmberg

Profeterna

De små profeterna känner man igen på att de talar om Gud, evigheten och själens frälsnings oändlighet. De stora låter ibland undslippa sig ett ord om mat och kläder och om hur man ska bära sig åt då man får hicka.

Olle Holmberg

Egenart och trälrike

Mycket kunna vi efterskänka, men att vi alla menlöst skulle offra vår egenart för att hela jorden skulle förvandlas till ett trälrike, det är en trälars dröm som aldrig blir verklighet.

Verner von Heidenstam

Kosmopoliter

Vilka främmande folk intressera oss mest? De som ha en utpräglad egenart. Ett kosmopolitiserat släkte med små kullriga svarta plommonstom på hjässan och samma små gudar i hjärtat skulle till sist få leda för sig själva och hela sitt grå jorderikes enformighet.

Verner von Heidenstam

Tiden och tidningarna

All tid är upplösande och danande på en gång, med gamla fördomar och nya. Världen är inte slut vid Stockholms tullar, tiden ej med tidningarna. Stora ting ske alla dar.

Verner von Heidenstam

Proletariatets diktatur

Proletariatets diktatur - ett provisoriskt helvete för alla.

Verner von Heidenstam

Sanningen

Sanningen är inte en linje, inte den kortaste vägen mellan två punkter. Sanningen är att likna vid en ljuskrans, den är ett allseende öga med synstrålar åt alla sidor.

Verner von Heidenstam

Vinternatten

När jag ser upp i en klar vinternatt hör jag suset från världarnas gång och känner om pannan en kall vind från ovan. Det är väl inbillning, fast vem vet!

Verner von Heidenstam

Altaret

Människan började inte med den första slungan eller yxan som det är sagt, utan med det första altaret. Den religiösa känslan är det djupast mänskliga inom oss, är världsalltets självmedvetande i oss själva.

Verner von Heidenstam

När kyrkklockorna tystnar

Jag är ingen prästhatare och ingen kyrkhatare. Det blir ödsligt på jorden, när kyrkklockorna komma att tystna och kyrkorna förvandlas till bygdemuseer och föreläsningssalar.

Verner von Heidenstam

Offerblod

Att en gud, inför bristerna i sitt eget verk, först kan stilla sin vrede genom att se oskyldigt offerblod - det är ett hednablot till vilket vi måste svara nej och nej, om vi också lades på glödande kol.

Verner von Heidenstam

Gud

Begreppet Gud, i vilket man ville höra bruset av världarnas gång och se tindret av allt högt och stort, har dragits ned och försinnligats så mänskligt, att snart kommer han att se ut som en julnisse.

Verner von Heidenstam